onsdag 31 december 2014

Mitt 2014 - en hyllning till Martin 💞

Vad minns jag frĂ„n 2014? Kommer jag att minnas nĂ„got frĂ„n 2014 om 10 Ă„r?  Ja det vet jag att jag kommer göra. 
Sonen Joakim tog studenten. Har nu inga skolbarn lĂ€ngre. Skönt! 
Det var val med all dess efterspel. Jisses vilken sandlĂ„da! 
Klas Ingesson dog. Otroligt hur en person jag aldrig mött kan beröra sĂ„ mycket! R.I.P 
Jag började lĂ€sa till Distriktssköterska. Vad fan har jag gett in pĂ„?! 
Mina barns namn inprĂ€ntade i min hud i all evighet. Tatoo...Älskar er över allt annat! 
Lite av vad som hĂ€nt under Ă„ret men INGET av detta har berört och förĂ€ndrat mig sĂ„ mycket som Martin har gjort. 
Martin gav mig en upplevelse och erfarenhet som jag gĂ€rna varit utan men som i efterhand berikat mig och gett mig ett lugn och en större tilltro till mig sjĂ€lv. NĂ€st efter mina barns födelse Ă€r hĂ€ndelsen med Martin i SkĂ€rhamn den 16 augusti 2014 det mest omvĂ€lvande jag varit med om. FrĂ„n att sitta pĂ„ lĂ€ktaren och titta pĂ„ en fotbollsmatch till att i nĂ€sta sekund göra hjĂ€rt-lungrĂ€ddning pĂ„ riktigt. Inte pĂ„ en docka i konferensrummet pĂ„ jobbet under ledning av den bĂ€sta HLR-instruktören Mia, utan PÅ RIKTIGT! Hör grĂ„tande och panikslagna mĂ€nniskor runt oss men de slutar att existera, nu det Ă€r bara vi 3. Jag, Martin och Jennie! Vi hade aldrig trĂ€ffats tidigare jag och Jennie och dĂ€r ligger vi nu pĂ„ knĂ€ och bĂ„da vet vad vi mĂ„ste göra och vi har full fokus pĂ„ en enda sak, att rĂ€dda liv! Och det gjorde vi! 
EfterĂ„t var jag helt tom, i flera dagar faktiskt. Kunde inte förstĂ„ vad vi verkligen gjort. Fick massa vĂ€rmande sms, hĂ€lsningar pĂ„ facebook, kommentarer pĂ„ köpingen om vilken hjĂ€lte jag var. Men nej, jag kan Ă€n idag inte se mig som en hjĂ€lte. MedmĂ€nniska ja, men hjĂ€lte nej. 
Efter ett tag nĂ€r det började sjunka in blir man tvungen att bearbeta sina kĂ€nslor och tankar. Är glad att Michael var med och sĂ„g och upplevde allt, för det gĂ„r inte att riktigt förstĂ„ om man inte varit med och vi har Ă€ltat detta om och om igen. Samtidigt behövde jag prata med nĂ„gon som inte varit med. NĂ„gon som kunde förstĂ„ och kĂ€nna men samtidigt kunde se med lite mer nyanserade ögon. SĂ„ tack snĂ€lla Helena för att du orkade och orkar lyssna. 
Det blev vĂ€ldigt kĂ€nslomĂ€ssigt nĂ€r jag efterĂ„t trĂ€ffade Martin och fick se liv i hans ögon. Det var ocksĂ„ underbart att se tacksamheten i hans förĂ€ldrars ögon. 

Har 2014 fyllt pĂ„ mitt hjĂ€rterum och hĂ€r kommer nĂ„gra foton pĂ„ dessa personer. (Har stulit kortet pĂ„ Adam och Agnes frĂ„n dig Birgitta. Vet ocksĂ„ att Birgitta inte gillar att vara med pĂ„ foto men...ja du fĂ„r halshugga mig. Bilder pĂ„ Bengt och Karin har jag inte bett om lov att fĂ„ lĂ€gga ut men hoppas att de inte tar illa upp). Jag och Michael blev medbjudna av Åsebro IF att Ă„ka till BorĂ„s och se pĂ„ IF Elfsborg som tack för vad vi gjort. NĂ„gra bilder dĂ€rifrĂ„n mĂ„ste jag ju ocksĂ„ lĂ€gga upp. 

Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År 2015 💞

Upplagd av kl. 2 kommentarer:

lördag 30 augusti 2014

Vem vill ha min röst i valet?

NÀr jag lÀste till sjuksköterska fick jag/vi lÀra oss att göra gott och inte skada. Men hur ska vi göra det??
Vi ska hinna sÄ mycket pÄ sÄ lite tid och det har gjort att vi inte lÀngre ser mÀnniskor som en helhet, vi ser mÀnniskorna i organ och delar. Detta gör mig sÄ jÀvla arg och frustrerad. Har just nu en pat med sÄr pÄ foten. Patienten Àr diabetiker. Fick sitt sÄr nÀr pat lÄg pÄ sjukhus. Pat hade dagligen under en hel vecka bett att nÄgon skulle titta pÄ sÄret men tror ni det hÀnde? Nej, inte för Àn sista dagen nÀr pat skulle Äka hem satte de pÄ ett förband. Pat kommer till min kollega och vi tittar pÄ sÄret tillsammans och tittar pÄ varandra och tÀnker samma tanke; Varför i hela fridens namn har ingen tittat pÄ detta? Pat hade personal runt sig 24-7 under en hel vecka. En diabetiker med sÄr pÄ fötterna har svÄrt att lÀka och inte sÀllan leder det till amputation. Hade detta varit en engÄngsföreteelse hade jag kanske inte brytt mig sÄ mycket om det men det hÀnder allt för ofta. Pat med sÄr hamnar ibland pÄ sjukhus för andra Äkommor men fÄr vÀldigt sÀllan hjÀlp med omlÀggning under den tid de Àr inneliggande. Men som sagt patienten var ju inte inlagd för sin diabetes eller sitt sÄr sÄ dÄ skiter vi det...
NÀr ska vi sÀtta ner foten och sÀga att vi gÄr inte med pÄ detta? Vi sÀtter istÀllet pÄ oss skygglappar och tÀnker att det som inte syns finns inte.. Vi riskerar hellre patientens sÀkerhet och vÄr legitimation Àn att sÀga att nu Àr det nog. Men vem lyssnar pÄ oss pÄ golvet? Vilken politiker vÄgar lyssna pÄ oss?.
Jag vill vara stolt över den svenska sjukvÄrden. Jag vill vara stolt över min profession. Jag vill att vi ska ha tid att se hela mÀnniskan. Jag vill att vÄra patienter ska vara nöjda över den vÄrd de fÄtt och det bemötandet vi gett. Jag vill rösta pÄ ett parti som mÄnar om vÄrden och ser verkligheten pÄ golvet. Jag vill tro att detta parti finns men jag Àr jÀvligt tveksam....
Vem vill ha min röst?

Upplagd av kl. Inga kommentarer:

lördag 2 augusti 2014

Student och tankar om livet!

HÀr om dagen fick jag en uppmuntrande kommentar om min blogg och det slog mig att det var lÀnge sedan jag gjorde ett inlÀgg. NÀr jag skriver brukar det vara om sÄdant jag gÄtt och funderat pÄ. Har det verkligen inte hÀnt nÄgot som jag funderat pÄ eller tyckt varit viktigt pÄ sÄ mÄnga mÄnader? Klart det har! men tiden bara springer ivÀg och ibland glömmer jag bort att stanna upp och tÀnka till. Jag stressar bara vidare till nÀsta dag, nÀsta Ärstid, nÀsta semester, nÀsta jul, nÀsta....vad? TÀnk om jag inte kommer till "nÀsta" dÄ har jag ju missat att njuta av allt dÀremellan, av livet.

Det största som hÀnt sedan sist inlÀgg Àr att vÄr lille pÎjk har tagit studenten. "Lillen" fick stipendium och det var han verkligen vÀrd (rÀtt stolt mamma kan jag sÀga). Han har fÄtt bÄde mitt och gubbens lÀshuvud, eller rÀttare sagt, han har fÄtt det lÀshuvud som varken jag eller gubben fick.

MÄste erkÀnna att jag tycker det Àr skönt att inte ha nÄgra skolbarn kvar. Hatade dessa förÀldramöten dÀr det alltid sas samma saker, dÀr det alltid var samma personer kom. Vi ojade oss över dessa förÀldrar som aldrig kom och klappade oss sjÀlva pÄ axeln för att vi gick minsann pÄ förÀldramöten. Till slut slutade jag att gÄ, det gav ju inget alls. Utvecklingssamtalen dÀremot var givande och bra. BÄda mina söner har haft turen att fÄ bra lÀrare rakt igenom hela skoltiden, ok, nÄgra undantag fanns det ju men i det stora hela var det bra.

Nu vÀntar nÀsta kapitel i ditt liv J. Ett nytt Àventyr med nya utmaningar, glÀdje och sorg. Hoppas att vi har gett dig nÄgra kloka ord pÄ vÀgen och att du vet att vi finns hÀr för dig och att vi Àlskar dig och A över allt annat.
Joakim med sin baldate Jennie
William Joakim och David

Joakim med brorsan Andreas

FlickvÀnnen Hanna


Med morfar och mormor

Jag och Joakim

Till sist mÄste jag bara tacka "S" för dina fina ord, de vÀrmde. Kram!

Upplagd av kl. 1 kommentar:

söndag 5 januari 2014

2013-Ärs absoluta höjdpunkt!!

KÀnde att höjdpunkten 2013 fick bli ett helt eget blogginlÀgg. Vad var dÄ höjdpunkten? Jo gott folk det var sjÀlvklart vÄr Medelhavskryssning med MSC Splendida. Vi gjorde denna resan tillsammans med goda vÀnner.
Att packa inför resan var det jobbigaste. Vad behövde vi? BadklĂ€der sĂ„klart. BekvĂ€ma klĂ€der för promenaderna i hamnarna och sĂ„ var det klĂ€nningtvĂ„ng pĂ„ vissa restauranger pĂ„ bĂ„ten. KLÄNNINGTVÅNG!! Jag Ă€ger ingen klĂ€nning, jag hatar klĂ€nningar och var nu tvungen att ge mig ut pĂ„ jakt efter KLÄNNINGAR. Ok jag hittade nĂ„gra som fick duga..Fick bli ett besök pĂ„ apoteket ocksĂ„..

 130609 satte vi oss i bilen som skulle ta oss till Landvetters flygplats. Sonen skulle köra oss och vet inte om pirret i magen kom sig av den stundande flygresan eller tanken pĂ„ att han skulle köra sjĂ€lv hem nĂ€r han slĂ€ppt av oss. Ok han hade en kompis med sig men Ă€ndĂ„... Nervös morsa, vem, jag? Ja, helt i onödan. Han fixade det 1000 gĂ„nger bĂ€ttre Ă€n mig och maken tillsammans!!


















Vi flög först till Stockholm och dÀrefter vidare till Barcelona. DÀr skulle vi ligga en natt. Vi hamnade inte pÄ samma hotell som vÄra vÀnner men sammanstrÄlade dagen efter. Hotellet vi bodde pÄ hette Oasis och var ett helt ok hotell. Vi hann inte se sÄ mycket av Barcelona men en liten promenad hann vi med. Vi hittade en fin park och hann med en lite vÀtskepaus pÄ en bar ;)



 Tiden gick fort och vi var tvungna att fĂ„ tag i ett par taxibilar och bege oss till bĂ„tterminalen. NĂ€r vi lĂ€mnat vĂ„rt bagage och vĂ€ntade pĂ„ att gĂ„ ombord var vi ju tvungna att slĂ€cka törsten igen, det Ă€r varmt i Spanien vet ni. Ungarna tog lĂ€sk, sĂ„klart. 3 av 4 vuxna tog en öl men vad skulle jag ha som inte dricker öl? Jag bestĂ€llde en Irish Coffee och vilken Irish jag jag fick. Förstod att tjejerna i baren ALDRIG hade gjort en Irish. De log mot mig och tittade sedan pĂ„ varandra med lite panik i blicken. Kaffe tror jag bĂ„da var överens om att det skulle vara och grĂ€dde men mer dĂ„?? Whiskey..ja! och lite Baileys kanske?? Jo det fick det bli! 25% av glaset bestod av Whiskey, 25% Baileys, 25% kaffe och resterande 25% grĂ€dde. Behöver jag sĂ€ga att den var stark...men satan i gatan vad god den var!! Var jag inte varm innan sĂ„ var jag stekhet efter denna och VÄLDIGT glad...hm, jag nog om det..HĂ€r Ă€r en bild pĂ„ oss innan pĂ„sĂ€ttnin...nej pĂ„stigning sĂ„klart ;)

NÀr vi kom pÄ bÄten tappade vi nÀstan andan, hade vi dött och kommit till paradiset?! Folk som passade upp pÄ oss hela tiden utan att vara pÄstridiga eller i vÀgen. Och vilken bÄt, det skulle bli en bra vecka.



Mesta tiden spenderade vi dock pĂ„ dĂ€ck. En morgon vĂ€ckte jag gubben kl 4.00. Är man pĂ„ en bĂ„t i Medelhavet sĂ„ mĂ„ste man ju se pĂ„ soluppgĂ„ngen!







Som sagt vi utgick frÄn Barcelona Spanien och vi besökte Valencia Spanien, La Goulette Tunisien, Civitavecchia Italien, Genoa Italien och Marsielle Frankrike. Vi avslutade resan dÀr vi började i Barcelona. Hur det var pÄ de olika stÀllena fÄr bli ett annat blogginlÀgg.




Upplagd av kl. Inga kommentarer:

torsdag 2 januari 2014

2013

Jaha dĂ„ var det 2014. Undra hur detta Ă„ret kommer att bli. Satt, som sĂ€kert mĂ„nga andra, och funderade pĂ„ vad som hĂ€nde 2013, var det ett bra Ă„r? Ja det var det. Året började med att "lillpojken" fyllde 18 Ă„r, 18 ÅR!! Bara myndiga personer i familjen nu dĂ„.

Sedan kom min egen födelsedag men den hoppar vi över ;)
I mars fick jag en liten kris, separationskris rÀttare sagt. "Storsonen" skulle flytta och jag grÀt floder i smyg. Inte för att han flyttade lÄngt bort typ 100 mil, nej han flyttade 1 mil frÄn oss men ÀÀÀndÄÄ HAN FLYTTADE! Nu sÄhÀr i efterhand kan jag tycka att det Àr rÀtt gott, det Àr ju livets gÄng, det Àr som det ska. Den han saknar mest Àr Sigge...
Efter detta kom mammas 60-Ärs dag. Hon och pappa hade bokat hotellrum till mig och mina syskon med familjer. Vi var pÄ Hotell Drott i Karlstad. Första dagen var barnens dag för Lucas fyllde ocksÄ Är och vi var pÄ ett lekland. Alla hade kul stora som smÄ :)








Mamma överraskade vi med tÄrta och presenter.







Det hÀr vara bara halva 2013
TO BE CONTINUED....

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Prenumerera pÄ: InlÀgg (Atom)