Vad gör man inte för sina barn? Man gör ALLT för sina barn. Och när man får svärdöttrar gör man ALLT för dem med. Men inland måste man göra val för sin egen skull och det gjorde jag. Det betyder dock inte att jag skiter i mina barn. De vet precis hur jag känner, varför jag gjorde mina val....tror jag....hoppas jag... R var som en trisslott, man köper en lott, hoppas men tror inte att det ska hända men plötsligt händer det...man får vinstlotten och det fick jag. Att få träffa en människa som tar fram det bästa hos dig, som inte dömmer, som inte fjäskar och säger vad du vill höra. Kan prata med honom om allt, inga lögner...absolut inga lögner!!!!

Bort med all negativ energi....

Livet kommer inte med någon manual...

Att vara mamma kommer inte med någon manual. Jag har gjort många fel men troligen fler rätt. Misstag går inte att göra ogjorda, man kan bara ta lärdom och gå vidare. Nu flyttar min yngste son ihop med sin goa Hanna och jag önskar dem lycka till i lägenheten och staden. Är så stolt över mina grabbar. De har vuxit upp och blivit riktigt skapliga vuxna män om jag får säga det själv.


Mitt liv har ändrat sig mycket på mindre än ett år och jag har gått och blivit styvmamma. Styvmamma, vilket hemskt ord, kallar mig hellre för bonusmamma....eller kort och gott Annelie. Eftersom jag blivit bonusmamma så betyder ju det att jag har fått ett bonusbarn. En jättego grabb på 9 år. Han kom inte heller med någon manual.
Hur är man då en bonusmamma? Vad förväntas av en? Vad har jag för förväntningar? Hur vill sambon att jag är som bonusmamma till hans son? Hur vill jag vara som bonusmamma?
Jag vet nog egentligen ganska bra hur jag vill vara och vem jag vill vara i grabbens liv. Jag vill vara Annelie, en i familjen. Den som finns om han behöver mig. Den att prata med när mamma och pappa är värsta puckona som inte fattar något. Den som tröstar när han är ledsen. Den som skrattar och har kul tillsammans med honom och hans pappa. Den vill jag vara. Kommer även vara den där jobbiga bitchen som tjatar, den där som sätter gränser och ställer krav. Den där  som han vill be dra så långt åt fanders det bara går. Precis som jag varit för mina barn. Känner att vi har fått en jättefin relation redan och vi fortsätter att lära känna varandra.
Sedan är frågan hur mycket man ska lägga sig uppfostran i stort för med i bilden finns ju även en mamma och hon kom inte heller med någon manual.... Ja ja, den biten tar vi allt eftersom det kommer, learning by doing...typ.   


2016 är nog det mest händelserika år jag varit med om och har visat att livet kommer verkligen inte men någon manual. Och det är väl tur. Hade det funnits en manual hur tråkigt hade det inte varit då. Mitt år har varit tufft och samtidigt helt underbart och ibland hade det kanske varit skönt med en manual men....nej, det blev så bra utan.

Passiv rökning och bebisar...

Är mitt uppe i att skriva en D-uppsats tillsammans med A. Ganska kul faktiskt......skrev jag verkligen det där? att det är kul?! Ja, jo det är nog så. Skriver om hur bvc-sköterskan jobbar kring rökning till i första hand rökande föräldrar. Finns mycket okunskap kring det här med passiv rökning, för ja, alla barn till rökande föräldrar är passiva rökare!!! De blir även passiva rökare om mor- eller farföräldrar röker. Men vi röker inte i närheten av barnet....jag går ju ut på trappan och röker....ja men ellerhur! Sedan går du in till barnet, möjligen tvättar du händerna men röken sitter i kläderna och i håret en bra stund efter du rökt. Dessa partiklar som du tycker att du lämnat kvar på trappan tar du med dig till barnet som får det i sig.
Jaja, nog om det. Vet ni, det tar mig över en timma att skriva av ett samtal på 10 min. Och efter dagens transkribering har jag lärt mig att ordet precis skall raderas ur mitt vokabulär...Mmm är mycket bättre, går sjukt mycket fortare att skriva :)
Önskar er en trevlig helg!

//Annelie

Livet just nu...

Vad händer i livet just nu? Massor....inget...??
Det har varit jul, trevligt.
Storsonen är mellan 2 lägenheter och bor hemma sedan mitten av december. Gott att ha honom hemma men satan vad gott när han flyttar. Ja, så känner jag....och han med tror jag....hoppas jag...

Jag och A håller på med vår D-uppsats. Ska göra första intervjun i morgon...pirrigt!! Testpratar i diktafonen och kan konstatera att jag kommer vara jäkligt trött på min egen röst när jag transkriberat alla intervjuer.....förstår nu hur ni som tvingas lyssna på mig har det, stackare!!! :))

Är mer än vanligt fast i Betapetträsket. Kunde spela oavbrutet om det gick. Åker som en jojo upp och ner i rating. Är faktiskt värd en bättre rating än den jag har för tillfället...om jag inte vore så attans snabb....tänka...planera...prova olika...Inte jag inte, jag bara lägger. Får ändra på detta. Gubben och jag är snabba, kan köra ett spel på 10 min...kom igen då, din tur, hallå ska du lägga eller....nu får du bjuda in... Spelar mot sönerna och J har en jäkla bra rating så han är bra att vinna mot. "Du får så mycket p när du vinner över mig för att du är så dålig" Tack J, älskar dig med ;) Har några favoriter som jag spelar mot, trevligt folk!

Något annat som också åker upp och ner som en jojo är min vikt. Jävlar vad trött jag är på detta!!!! Har provat ALLA sätt utom ett och det ska jag göra nu. Jag ska göra en gastric bypass. Vill inte ha någon jävla predikan här nu att nä men det ska du väl inte göra....gör si eller gör så istället...op är inte en quick fix, det är inget beslut jag tagit över en natt. Jag har vänt och vridit på detta till förbannelse. En op är aldrig riskfri men det är inte riskfritt att vara överviktigt heller.
Skickade in en egenremiss i september 2015. I oktober var jag på gruppinfo på Sahlgrenska. Blev godkänd för op och i november var jag på NÄL för att träffa dietist, sjuksköterska, op-läkare och narkosläkare. Det gick fin fint, skulle få op i mitten på januari 2016. Vad händer då?! NÄL får ett sparkrav på sig och alla gastric bypassoperationer är inställda jan, febr och mars. Tack för den!! Besviken var bara förnamnet. Åberopar vårdgarantin och nu händer det saker för på tisdag ska jag till Kirurgkliniken, Kärnsjukhuset Skövde för inskrivningsbesök och ny narkosbedömning. Troligen blir op i mitten av febr! I´m happy happy happy!!!!!!

Svinkallt inne i morse, tände en brasa, nu är det varmt.....jäkligt varmt :) Ute skiner solen, en underbart fin vinterdag. Life is good!!

Kramas mycket i dag för det är internationella kramardagen....fast jag tycker nog att vi ska kramas mycket ofta och länge bara för att det är så himla gott!!!

//Annelie

Här kommer alla känslorna på en och samma gång....

I dag är det ett år sedan Skärhamn. Ett år sedan vi satt på läktaren i godan ro och tittade på fotboll. Ett år sedan jag och Jennie gjorde ALLT som stod i vår makt för att rädda ett liv. Ett år sedan Martin mitt under pågående match fick hjärtstopp. Tiden gick och livet gick vidare. Tankarna på händelsen blev glesare fram till förra veckan. Då började Martin och hans familj fylla mina tankar igen och så kom alla känslorna på en och samma gång. Samma rastlöshet och tomhet. Samma panik över tanken "tänk om det gått åt fanders". Samma tacksamhet och lycka över att det gick bra. Messade med Biggan idag, Martins sambo, och då kom tårarna. De skulle fira Martins födelsedag med att, hör och häpna, se på fotboll :-) Så idag säger jag grattis Martin på 39+1-års dagen <3 

Någon tänker säkert att ska hon älta detta nu igen och JA det ska jag, och kommer säkert göra det varje 16 augusti så länge jag lever! 

Mitt 2014 - en hyllning till Martin 💞

Vad minns jag från 2014? Kommer jag att minnas något från 2014 om 10 år?  Ja det vet jag att jag kommer göra. 

Sonen Joakim tog studenten. Har nu inga skolbarn längre. Skönt! 

Det var val med all dess efterspel. Jisses vilken sandlåda! 

Klas Ingesson dog. Otroligt hur en person jag aldrig mött kan beröra så mycket! R.I.P 

Jag började läsa till Distriktssköterska. Vad fan har jag gett in på?! 

Mina barns namn inpräntade i min hud i all evighet. Tatoo...Älskar er över allt annat! 

Lite av vad som hänt under året men INGET av detta har berört och förändrat mig så mycket som Martin har gjort. 

Martin gav mig en upplevelse och erfarenhet som jag gärna varit utan men som i efterhand berikat mig och gett mig ett lugn och en större tilltro till mig själv. Näst efter mina barns födelse är händelsen med Martin i Skärhamn den 16 augusti 2014 det mest omvälvande jag varit med om. Från att sitta på läktaren och titta på en fotbollsmatch till att i nästa sekund göra hjärt-lungräddning på riktigt. Inte på en docka i konferensrummet på jobbet under ledning av den bästa HLR-instruktören Mia, utan PÅ RIKTIGT! Hör gråtande och panikslagna människor runt oss men de slutar att existera, nu det är bara vi 3. Jag, Martin och Jennie! Vi hade aldrig träffats tidigare jag och Jennie och där ligger vi nu på knä och båda vet vad vi måste göra och vi har full fokus på en enda sak, att rädda liv! Och det gjorde vi! 

Efteråt var jag helt tom, i flera dagar faktiskt. Kunde inte förstå vad vi verkligen gjort. Fick massa värmande sms, hälsningar på facebook, kommentarer på köpingen om vilken hjälte jag var. Men nej, jag kan än idag inte se mig som en hjälte. Medmänniska ja, men hjälte nej. 

Efter ett tag när det började sjunka in blir man tvungen att bearbeta sina känslor och tankar. Är glad att Michael var med och såg och upplevde allt, för det går inte att riktigt förstå om man inte varit med och vi har ältat detta om och om igen. Samtidigt behövde jag prata med någon som inte varit med. Någon som kunde förstå och känna men samtidigt kunde se med lite mer nyanserade ögon. Så tack snälla Helena för att du orkade och orkar lyssna. 

Det blev väldigt känslomässigt när jag efteråt träffade Martin och fick se liv i hans ögon. Det var också underbart att se tacksamheten i hans föräldrars ögon. 

Har 2014 fyllt på mitt hjärterum och här kommer några foton på dessa personer. (Har stulit kortet på Adam och Agnes från dig Birgitta. Vet också att Birgitta inte gillar att vara med på foto men...ja du får halshugga mig. Bilder på Bengt och Karin har jag inte bett om lov att få lägga ut men hoppas att de inte tar illa upp). Jag och Michael blev medbjudna av Åsebro IF att åka till Borås och se på IF Elfsborg som tack för vad vi gjort. Några bilder därifrån måste jag ju också lägga upp. 

Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År 2015 💞

Vem vill ha min röst i valet?

När jag läste till sjuksköterska fick jag/vi lära oss att göra gott och inte skada. Men hur ska vi göra det??
Vi ska hinna så mycket på så lite tid och det har gjort att vi inte längre ser människor som en helhet, vi ser människorna i organ och delar. Detta gör mig så jävla arg och frustrerad. Har just nu en pat med sår på foten. Patienten är diabetiker. Fick sitt sår när pat låg på sjukhus. Pat hade dagligen under en hel vecka bett att någon skulle titta på såret men tror ni det hände? Nej, inte för än sista dagen när pat skulle åka hem satte de på ett förband. Pat kommer till min kollega och vi tittar på såret tillsammans och tittar på varandra och tänker samma tanke; Varför i hela fridens namn har ingen tittat på detta? Pat hade personal runt sig 24-7 under en hel vecka. En diabetiker med sår på fötterna har svårt att läka och inte sällan leder det till amputation. Hade detta varit en engångsföreteelse hade jag kanske inte brytt mig så mycket om det men det händer allt för ofta. Pat med sår hamnar ibland på sjukhus för andra åkommor men får väldigt sällan hjälp med omläggning under den tid de är inneliggande. Men som sagt patienten var ju inte inlagd för sin diabetes eller sitt sår så då skiter vi det...
När ska vi sätta ner foten och säga att vi går inte med på detta? Vi sätter istället på oss skygglappar och tänker att det som inte syns finns inte.. Vi riskerar hellre patientens säkerhet och vår legitimation än att säga att nu är det nog. Men vem lyssnar på oss på golvet? Vilken politiker vågar lyssna på oss?.
Jag vill vara stolt över den svenska sjukvården. Jag vill vara stolt över min profession. Jag vill att vi ska ha tid att se hela människan. Jag vill att våra patienter ska vara nöjda över den vård de fått och det bemötandet vi gett. Jag vill rösta på ett parti som månar om vården och ser verkligheten på golvet. Jag vill tro att detta parti finns men jag är jävligt tveksam....
Vem vill ha min röst?