Här kommer alla känslorna på en och samma gång....

I dag är det ett år sedan Skärhamn. Ett år sedan vi satt på läktaren i godan ro och tittade på fotboll. Ett år sedan jag och Jennie gjorde ALLT som stod i vår makt för att rädda ett liv. Ett år sedan Martin mitt under pågående match fick hjärtstopp. Tiden gick och livet gick vidare. Tankarna på händelsen blev glesare fram till förra veckan. Då började Martin och hans familj fylla mina tankar igen och så kom alla känslorna på en och samma gång. Samma rastlöshet och tomhet. Samma panik över tanken "tänk om det gått åt fanders". Samma tacksamhet och lycka över att det gick bra. Messade med Biggan idag, Martins sambo, och då kom tårarna. De skulle fira Martins födelsedag med att, hör och häpna, se på fotboll :-) Så idag säger jag grattis Martin på 39+1-års dagen <3 

Någon tänker säkert att ska hon älta detta nu igen och JA det ska jag, och kommer säkert göra det varje 16 augusti så länge jag lever!