Sonen Joakim tog studenten. Har nu inga skolbarn lÀngre. Skönt!
Det var val med all dess efterspel. Jisses vilken sandlÄda!
Klas Ingesson dog. Otroligt hur en person jag aldrig mött kan beröra sÄ mycket! R.I.P
Jag började lÀsa till Distriktssköterska. Vad fan har jag gett in pÄ?!
Mina barns namn inprĂ€ntade i min hud i all evighet. Tatoo...Ălskar er över allt annat!
Lite av vad som hÀnt under Äret men INGET av detta har berört och förÀndrat mig sÄ mycket som Martin har gjort.
Martin gav mig en upplevelse och erfarenhet som jag gĂ€rna varit utan men som i efterhand berikat mig och gett mig ett lugn och en större tilltro till mig sjĂ€lv. NĂ€st efter mina barns födelse Ă€r hĂ€ndelsen med Martin i SkĂ€rhamn den 16 augusti 2014 det mest omvĂ€lvande jag varit med om. FrĂ„n att sitta pĂ„ lĂ€ktaren och titta pĂ„ en fotbollsmatch till att i nĂ€sta sekund göra hjĂ€rt-lungrĂ€ddning pĂ„ riktigt. Inte pĂ„ en docka i konferensrummet pĂ„ jobbet under ledning av den bĂ€sta HLR-instruktören Mia, utan PĂ
RIKTIGT! Hör grÄtande och panikslagna mÀnniskor runt oss men de slutar att existera, nu det Àr bara vi 3. Jag, Martin och Jennie! Vi hade aldrig trÀffats tidigare jag och Jennie och dÀr ligger vi nu pÄ knÀ och bÄda vet vad vi mÄste göra och vi har full fokus pÄ en enda sak, att rÀdda liv! Och det gjorde vi!
EfterÄt var jag helt tom, i flera dagar faktiskt. Kunde inte förstÄ vad vi verkligen gjort. Fick massa vÀrmande sms, hÀlsningar pÄ facebook, kommentarer pÄ köpingen om vilken hjÀlte jag var. Men nej, jag kan Àn idag inte se mig som en hjÀlte. MedmÀnniska ja, men hjÀlte nej.
Efter ett tag nĂ€r det började sjunka in blir man tvungen att bearbeta sina kĂ€nslor och tankar. Ăr glad att Michael var med och sĂ„g och upplevde allt, för det gĂ„r inte att riktigt förstĂ„ om man inte varit med och vi har Ă€ltat detta om och om igen. Samtidigt behövde jag prata med nĂ„gon som inte varit med. NĂ„gon som kunde förstĂ„ och kĂ€nna men samtidigt kunde se med lite mer nyanserade ögon. SĂ„ tack snĂ€lla Helena för att du orkade och orkar lyssna.
Det blev vÀldigt kÀnslomÀssigt nÀr jag efterÄt trÀffade Martin och fick se liv i hans ögon. Det var ocksÄ underbart att se tacksamheten i hans förÀldrars ögon.
Har 2014 fyllt pĂ„ mitt hjĂ€rterum och hĂ€r kommer nĂ„gra foton pĂ„ dessa personer. (Har stulit kortet pĂ„ Adam och Agnes frĂ„n dig Birgitta. Vet ocksĂ„ att Birgitta inte gillar att vara med pĂ„ foto men...ja du fĂ„r halshugga mig. Bilder pĂ„ Bengt och Karin har jag inte bett om lov att fĂ„ lĂ€gga ut men hoppas att de inte tar illa upp). Jag och Michael blev medbjudna av Ă
sebro IF att Äka till BorÄs och se pÄ IF Elfsborg som tack för vad vi gjort. NÄgra bilder dÀrifrÄn mÄste jag ju ocksÄ lÀgga upp.
Ănskar er alla ett riktigt Gott Nytt Ă
r 2015 đ
