Hörde ett samtal om övervikt/fetma häromdagen eller obesitas som det så fint heter. Två personer satt och pratade mat och viktnedgång varpå den ena sa "Jag kan inte förstå hur man kan låta det gå så långt så man blir så överviktig". Jag satt en meter ifrån och ni som känner mig vet att jag är överviktig, och jag tänkte för mig själv; NEJ, DET FÖRSTÅR DU FAAN INTE!! Egentligen tror jag inte, eller hoppas jag inte, att det var en pik till mig men jag tog åt mig. Jag blev så jävla arg och jag är fortfarande arg. JAG upplever det som det är ok att häva ur sig vad som helst när någon med övervikt är med, eller rökare för den delen. Självklart ska man kunna prata övervikt, men det jag funderar på och som kanske ligger hos mig, är om det sitter med någon som har störning åt andra hållet, som inte äter utan svälter sig, då är det fan ingen som pratar om det när personen är med.....vad är skillnaden??
Det är ett felaktigt beteende i båda fallen. Som sagt, det kanske ligger hos mig, att jag hör det jag vill höra eller är känslig för att höra...
Puss och kram och nyp i baken!!
Vikt är känsligt! Åt båda håll, vet magra människor som säger att andra tycker det är ok att tjata på dem men tabu att tjata på överviktiga.
SvaraRaderaJag är inte av vinthundsrasen och kommer aldrig bli även om jag lyckats gå ner lite så vet jag hur svårt det är. Jag VET hur jag ska äta men det är så svårt när man väl är där...
Jag tror att vi som människor hör och tar åt oss mer än vi behöver.
Kram och ha en bra dag!