Att vara chaufför åt ungarna är helt ok men åt maken... Ungarna släpper jag av och åker sedan hem men när det gäller maken förväntas jag stanna kvar och vara trevlig. Så var det igår. Han skulle ut på Bolstadslätten. Som vanligt var jag måttligt förtjust i att behöva stanna kvar men i ärlighetens namn var det tur...jag hade ALDRIG hittat varken tillbaka hem eller dit igen. Nu blev det en sån där kväll där det blev väldigt trevligt. Så där satt jag på en underbar altan med en underbar utsikt ut i ingenstans. Gott kaffe, god äppelkaka och trevligt sällskap. Så surkärringen förvandlades till att bara vara kärring :-)
Puss och kram och nyp i baken!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar