Vad händer sedan, när allt är över, när ens liv på jorden är slut? Är det tack och adjö, finito? Eller fortsätter vi i en annan skepnad? En arbetskamrat sa en gång något i stil med att det är klart att vi fortsätter. En sådan komplex varelse som människan, med alla system av celler, måste ha en större mening än bara jordelivet. Och visst måste det väl vara så!? Vi kan ju inte fått våra mariga krumelurer i öronen och rivjärn....eller revben menar jag, utan en mening. Jag hoppas och tror att de som gått bort är med oss och att vi, den dagen vi är borta, får fortsätta följa de som är kvar. Det är min övertygelse!
(Detta inlägg är tillägnad AW, en fb-vän som fick mig att tänka på mina nära som gått bort, att tänka på dem med glädje och kärlek)
Puss och kram och nyp i baken!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar