Om bara...

Det känns som vi hoppat från vinter direkt till höst. Jag har nog aldrig längtat så efter våren som jag gör nu. Om bara de där härligt soliga vårdagarna kommer så kommer nog orken också. Om bara de där härligt soliga vårdagarna kommer så kommer nog viljan att ta mig för saker också. Om bara de där härligt soliga vårdagarna kommer så kommer nog mitt sviktande minne tillbaka. Om bara... Men det kan jag inte vänta på. Jag måste prioritera mitt liv för nu säger kroppen ifrån att nu får du sluta stressa, nu får du ta en sak i taget, nu får du se till dig själv....andra kan också, du är inte oumbärlig, det är ingen som halshugger dig för att du ber om hjälp eller om du då och då säger NEJ!! Jag vet ju allt detta och det är ingen som belastar mig, det är jag själv som är boven och jag vet egentligen precis hur jag ska göra. Så nu ska leva som jag lär och stanna upp i nuet och bara njuta av att jag lever. Att jag har en underbar familj. Att jag har underbara föräldrar och syskon med familjer. Att jag har underbara vänner. Att jag har ett arbete och arbetskamrater som jag trivs ofantligt bra med. Att snart kommer de där härligt soliga vårdagarna och ger mig ny kraft och styrka.

Puss och kram och nyp i baken!!