Just nu pågår på Twitter en debatt/samtal om hur viktigt det är att föräldrar har egentid med varandra utan barnen. Om det är ok att lämna bort sina barn till t.ex mor- och farföräldrar..att barnen mår bra av att vara ifrån sina föräldrar....att föräldrarna mår bra av att vara ifrån sina barn. Självklart håller jag med om att man måste vårda sin relation hela tiden, vilket man har barn eller inte.
Det som slår mig är att de som skriver är helt klara med vad de tycker och tweet efter tweet bekräftar de varandra. Det är detta som är det lustiga, att vi vet vad vi tycker och hur vi själva vill göra och gör men söker ÄNDÅ hela tiden bekräftelse på att vi gör rätt. Men finns det rätt eller fel? Kan vi avgöra det när vi är mitt uppe i småbarnsstadiet, tonårsstadiet? En kvinna skrev att hon fått sagt till sig att hon var en dålig mamma för att hon tränar. Helt idiotiskt kan man tycka men uppenbarligen reagerade hon över detta. Som förälder är man så sårbar. Man vill det bästa för sina barn, man vill göra rätt. Det enda man kan göra är att följa sitt hjärta och hoppas på att det blir bra. Man får prova sig fram, funkade detta? Nej, då får vi göra på ett annat sätt eller Ja, vad bra då fortsätter vi på den linjen. Ibland behöver man ta hjälp och råd från andra men ibland måste man bara skita i andras råd.
Våra barn är inte små längre, 17 och 19 år och jag kan säga med hela mitt hjärta att trots all vånda och ångest över saker som; gjorde vi rätt nu? det här blev ju mindre bra och det här blev ju jättebra, ångest inför att de blivit stora och snart flyttar, så känns det skitbra att de är på väg att lämna boet. Som en god vän sa, "De är flygfärdiga" och ja det är de, vingarna bär dem. Vägen har varit skumpig och svängig. Vi har svävat på moln och ibland har vi störtdykt men det är så livet är och alltid kommer att se ut. Men de har en bra grund att stå på och jag klappar mig själv och min man på axeln för vi har med facit i hand gjort ett jävla bra jobb. Vi kommer så länge vi lever att stötta och oroa oss och älska våra grabbar men nu är det vår tid!!!
Åh alla som vet bäst!
SvaraRaderaJag tror att man gör det som funkar bäst för ens familj, sedan finns det ju tyvärr en del föräldrar som prioriterar väldigt konstigt...
Vi får klappa varandra på axeln för jag känner att vi har också lyckats rätt så bra hittills .
Kramiz
Jag vette skråen om jag känner mig så lyckad som förälder. Förtvivlar måste jag säga... Men tröstar mig med att jag gjort och gör mitt bästa.
SvaraRaderaKan ni inte klappa lite på min axel iallafall?;)
Kram
Alla utgångslägen är inte enkla, tycker inte du är en dålig förälder!
SvaraRaderaJag klappar dig på axeln för du är en fantastisk mamma och pappa! Kramiz
Men snälla goa Helena, du ska verkligen klappa dig på axeln!! Vet nog INGEN som är så klok som du. Du har 4 underbara barn (och en skapligt uppfostrad gubbe ;) inte att förglömma). Självklart tvivlar man ibland men att göra det bästa man kan är för mig att lyckas!!
SvaraRaderaKlapp, klapp, klapp, klapp, klapp, KRAM!!