Torka aldrig...

Igår såg jag första avsnittet av "Torka aldrig tårar utan handskar" och blev ordentligt berörd. Det fick mig att fundera på hur jag tänker och agerar, både som mamma och som sjuksköterska.

Mamman Annelie:
Jag vill inte att mina söner ska bli bögar, varför då?
*Jag vill ju bli farmor!
*Jag vill ju inte sitta i fikarummet och säga att mitt barn är bög.
*Jag vill ju inte ta konflikten med min homofob till make.
*Jag vill inte att folk ska prata bakom ryggen på mig, vi bor ju på en liten ort.
Ni hör själva vad ego mitt tänk är, JAG, JAG, JAG, JAG. Allt handlar om MIN rädsla och okunskap. 
Har gömt mig bakom ord som; vi hade inte varit skapta som vi är om... livet är så mycket lättare som heterosexuell....
Jag älskar mina barn och allt jag önskar är att de får vara friska, hitta kärleken och må bra. Om det nu skulle vara så att den där kärleken är en man får jag vara glad att mitt barn fått någon att älska och bli älskad av.

Sjuksköterskan Annelie:
Hur tänker jag som sjuksköterska? När de visade scenen där en sköterska tar av sig handskarna och torkar tårarna och sedan får en tillsägelse funderar jag på hur fasen hade jag gjort? Och jag kan ärligt säga att jag vet inte men troligen hade jag behållit handskarna på. AIDS var ju så nytt och ingen visste hur det smittade. 
Det är nog så att rädsla och okunskap är det som får oss att agera på alla möjliga bra och dåliga sätt. Hörde på radion att människor med HIV och AIDS ibland behandlas som pestsmittade än idag, trots all kunskap vi har. Det är skrämmande!!!
Idag ska vi agera som om alla har en blodsmitta när vi kan komma i kontakt med kroppsvätskor. Det låter ju bra, eller hur. Men hur agerar vi, du och jag? Tar vi på oss handskar när vi tar prov på Agda 90 år från Sverige? Tar vi på oss handskar när Ahmed 22 år från Somalia kommer för provtagning? Tar vi på oss handskar när vi vet att personen framför oss har AIDS?

Tyvärr så har jag lite fördomar och är lite ego så jag har lite att jobba med... :(
Puss och kram och nyp i baken!!