I dag när jag körde hem från jobbet mötte jag en kursare från sjuksköterskeutbildningen och blev påmind om vad fruktansvärt kul vi hade. När vi började utbildningen blev vi indelade i små grupper. I min grupp var vi 6 st från början men en tjej hoppade av. Vi 5 som var kvar hängde sedan ihop under hela utbildningen. Vi var alla så himla olika, både i ålder (födda mellan 1967-1988) och vad vi gjort tidigare.
Vi gjorde många grupparbeten tillsammans och när jag säger tillsammans så menar jag TILLSAMMANS. ALLA var delaktiga i ALLT vi gjorde. Tror att många grupper, om inte de flesta, delade upp arbetet bland gruppmedlemmarna som sedan gick hem och gjorde sitt för att sedan träffas och sätta ihop alla delar. Att vi gjorde allt tillsammans styrkte oss och gjorde iaf mig trygg. Samtidigt som jag ibland var så trött på gruppen så jag bara ville spy på dem (och säkert de på mig). Detta nära arbetet gav många livliga, irriterade, roliga och otroligt givande diskussioner...........och väldigt bra arbeten!!
Nu tillbaka till K som jag mötte när jag åkte hem. Vi gjorde nog ALLT på olika sätt. Hon var den där djupgående studenten som skulle "förstå" allt på mikronivå för att vara tillfredsställd. Jag däremot försökte sortera och avgöra vad jag behövde kunna som sjuksköterska (är väl av naturen lat). När vi väl utrett och fått förståelse för hur den andra fungerade hade vi underbara samtal. Vi kunde sitta i timmar och diskutera skolarbete och existentiella ämnen. K lärde mig att tro på mig själv, att stå för vem jag är och vara nöjd och stolt över den jag är. Hon fick mig att växa som person vilket jag är henne evigt tacksam. Vad jag gav henne under våra samtal "vettefaen"....kanske att inte allt är svar eller vitt, att det finns en gråzon däremellan. Detta gjorde att utbildningen inte bara lärde mig om sjukdomar och omvårdnad utan den lärde mig en massa om mig själv.
Att läsa till sjuksköterska är något av det roligaste jag gjort och du som går och funderar på att studera, sluta fundera och skicka in ansökningen snarast!
Puss och kram och nyp i baken ;)
Åhh, va jag saknar våran grupp. Oj,oj alla diskussioner vi hade, haha men minns dem med glädje!!
SvaraRaderaKram Annika ( F, så du vet vilken av oss ;) )
ps. jag gillar bloggar - så nu ligger din i min favoritlista :)
Ja det gör jag med, vi måste ses snart. Det är väl min tur att fixa ihop något. Kram :)
SvaraRaderaUnderbart, saknar våra arbeten som F*N! Saknar er allihopa så mycket. Och ni är mycket medvetna om att utan er hade jag aldrig orkat ta mig igenom dessa tre år. Tack till er alla. Kram Camilla
SvaraRaderaVi var ett gott gäng och jag tror att vi alla kan skriva under på det du säger, utan er hade jag inte klarat det eller i alla fall så hade det blivit attans så mycket jobbigare och framför allt betydligt mycket tråkigare. Att jag skrev om K beror på att jag råkade möta henne och mindes våra telsamtal.
SvaraRaderaKram