En helt vanlig skogspromenad ;(

Idag tänkte jag att NU ska jag ta en härlig skogspromenad. Som bonus fick jag med mig gubben. Det började bra, vi gick på den fina stigen där så många andra gått före oss. Allt var bra, ingen snö att pulsa i dock men marken var frusen i allla fall . DÅ plötsligt trampar jag på en isfläck och nu tänkte ni nog att jag drattade på ändan men icke sa nicke. Jag slog av på takten men tänkte att det är ju bättre att gå på isen och ha det glatt än att gå i lera och sörja ;)
Vi fortsatte längs med stigen och då säger gubben att vi kan väl gå över gärdet och se hur det ser ut där vi röjde...fick onda aningar men ville ju inte förstöra den goda stämningen med att vara motvals kärring. Sagt och gjort, vi genade över gärdet och tittade på något så totalt ointressant som ett tomt ställe, för det är ju det de är när man röjt T O M T!!!
Vi skulle nu tillbaka upp på stigen för att komma hem och istället för att gå samma väg tillbaka skulle vi gena genom skogen. För att komma till skogen måste man hoppa över ett dike. Maken som vet hur mycket jag HATAR diken var en gentleman och hjälpte mig över. När vi väl kommit över diket skulle vi igenom skogen och där var det INTE röjt. Grenar snärtade mig i ansiktet, jag snubblade på stenar och stubbar och det var pisseblött. Det finns inte många saker som gör mig så sur som att avvika från stigen, gå genom en skog som är så tät så man behöver en machete för att komma fram och där marken är så blöt så du till slut skiter i var du sätter fötterna för du träffar ändå en vattenpöl. Jag blev argare och argare och när jag tittade på gubbens ryggtavla förstod jag att han höll på att skratta ihjäl sig.
Åter uppe på stigen är allt frid och fröjd och när vi kommer hem och in i värmen är jag på ganska gott humör igen, för jag tycker om att gå i skogen...........så länge vi går på stigen ;))

Nu får ni lite music maestro :)
(Mel: Jag fångade en räv en gång)

Jag gick mig ut på promenad och snubblade på stubben.
Förbannad blev jag då såklart för skratta gjorde gubben.
Hum hum vad jag är dum, som ger mig av från stigen.
Det vet jag ju, hur det kan gå, för jag är ej en vig en.

Puss och kram och nyp i baken!!