Morgonpigg vs kvällspigg

Jag är sjukt morgontrött. När jag ska upp och jobba och måste ställa klockan så ringer den första gången kl 06.10. Tanken är att jag ska gå upp kl 06.40 men veckan som gick snoozade jag fram till kl 06.55 men då får jag sätta en jäkla kula: In på dass, in i duschen, ut ur duschen, kläder på, blåser håret samtidigt som tandborsten hänger i mungipan, mascara på fransarna, ut med hunden, in med hunden, ner med maten i väskan och så iväg men först måste jag gå en sista gång på toa, ut till bilen och NEJ! glömt att koppla in kupévärmaren så hela bilen är igenfrusen, fram med isskrapan och skrapa rutorna, in i bilen och iväg, framme på jobbet kl 07.30.. vaddå jag magsår neeej då :/
Gubben min är rena motsatsen. Han ställer klockan men den ringer nästan aldrig för han har redan vaknat och gått upp och åkt till jobbet, ingen stress där inte.
Det är ju lite tråkigt dock att jag är kvällsmänniska och han är morgonmänniska för på helgen då lägger han sig tidigt och jag somnar sent. Han vaknar tidigt typ kl 06.00 och frågar glatt om jag vill ha kaffe? Nej tack, jag sover en LITEN stund till. Ok du kommer upp vid 9 då! De säger att man blir morgonpiggare när man blir äldre men jag är nog inte äldre...

Äntligen kom snön och med den kommer alltid optimistiska bilförare som tror att de ska klara av att ta sig upp för vår backe!! Jag vet inte vad det är som driver människor till att ta den värsta backen i hela samhället när det kommit en massa snö? Den här gången var det någon vi kände och då får man ju vara snäll och hjälpa till men annars göre vi oss icke besväret.
Hunden var inte överförtjust i snön och tyckte inte det var ett dugg kul att gå med matte på en promenad. När vi gick hemifrån var kopplet spänt efter mig och när vi var på väg hem var det sträckt framför mig ;)

Nej nu ska jag sprida lite glädje i familjen. Puss och kram och nyp i baken!!